|
Indikation
Odlingsnegativ akut (diarré) enterokolit, långdragna enterokolittillstånd, appendicit, terminal ileit, oklara ledaffektioner (reaktiv artrit).
Provtagning och remiss
2 ml venblod i rör vakum röd. Akutprov och konvalescentprov några dagar till en vecka senare. Ange på remissen kliniska data, tidpunkt för insjuknandet och ev utlandsvistelse.
Laboratoriemetodik
DIG-ELISA (diffusion-in-gel enzyme-linked immunosorbent assay).
Svar och bedömning
Den avlästa diametern (mm) på reaktionsytan för IgG- och IgM-antikroppar anges i svaret. Den kliniska tolkningen av resultatet är beroende av tiden mellan insjuknandet och provtagningen.
Gränsvärde för positivt test: IgG = 6-8 mm, IgM = 6-7 mm
För patienter med Campylobacter-infektioner gäller: Prov taget 3-4 dagar efter insjuknandet (akutserum) är oftast helt negativt eller innehåller endast låga halter IgM-antikroppar. Prov taget senare än 8 dagar efter insjuknandet (konvalescentserum) innehåller både IgG- och IgM-antikroppar och de avlästa zondiametrarna blir ofta större än 8 mm. Konvalescentprov bör tagas redan 1-2 dagar efter akutprovet.
Isolerad, länge kvarstående IgM-titer ses ofta vid reaktiv artrit. Kvarstående, långvariga enterokolittillstånd efter en akut diarré avspeglas ibland serologiskt genom en envis IgMstegring och endast svagt eller inget IgG-svar. IgG förefaller av okänd anledning blockerat, men inom en högst varierande tidsperiod (upp till >1 år) brukar ett IgG-svar komma och då försvinner också symptomen. Vid denna kombination av klinisk och serologisk bild kan ett behandlingsförsök med tetracyklin eller erytromycin (vanlig dos och tid) övervägas.
Att analysera både akut- och konvalescentserum är värdefullt och ger en säkrare bedömning. Enbart konvalescentserum kan dock, genom den inbördes relationen mellan IgG och IgM, ge viktig information om tiden mellan insjuknandet och provtagningen är känd. |