Svampdiagnostik

Allmänt

Mikroskopiska svampar och svampsporer finns överallt i vår omgivning. Det finns över 100.000 svamparter. Ett fåtal svamparter kan orsaka sjukdom hos människor.

Jästsvampar tillhör mag-tarmkanalens normalflora hos människan. För att bli sjuk av svamp krävs ofta att man har nedsatt immunförsvar, antingen lokalt eller generellt. Ytliga svampinfektioner orsakas i allmänhet av jästsvamp tillhörande Candida-gruppen, eller dermatofyter (trådsvampar) tillhörande Trichophyton, Epidermophyton och Microsporum-grupperna.

Djupa svampinfektioner ses för det mesta hos immunologiskt försvagade personer. Dessa kan orsakas av jästsvampar som t.ex. Candida och Cryptococcus, eller mögelsvampar som Aspergillus. Vissa invasiva svampinfektioner förekommer som importfall från tropiska eller subtropiska områden, t.ex. infektioner orsakade av Blastomyces, Coccidiodes, Paracoccidiodes, Histoplasma eller Sporotrix. Misstanke om infektion med någon av dessa svampar måste anges på remissen. De kräver alla förlängd odlingstid och i vissa fall även speciell säkerhetshantering på laboratoriet.

Observera! I många fall växer snabbväxande svamp på vanliga bakterieodlingsmedieer, men för att få tillräckligt känslig undersökning och bedömning krävs att när man misstänker svampinfektion också skickar prov (och remiss) för svampodling. Det enda undantaget är blododling, där samma odlingsflaskor används som för bakterieodling. Svamp växer enbart i aeroba blododlingsflaskor. 

Provmaterial

Odling: Hud, hår, naglar, blod, likvor, urin, faeces, bronksekret, vävnad m.m.
Antigenpåvisning: Blod minst 3-5 mL i rör utan tillsats, för Cryptococcus även likvor, minst 2 mL.

Analysprincip

Svamp påvisas med direktmikroskopi, odling och vid djupare infektioner med antigensundersökningar.

På hud och hår kan direktmikroskopi vara mer känslig än odling. Direktmikroskopi  kan inte utföras från pinnprov.

På naglar utförs Dermatofyt-PCR för påvisning av dematofyter och Trichophyton rubrum.

Provtagningsmaterial

Sterilt rör, provtagningsset för pinnprov. Objektglas, skarp slev, skalpell kan vara till hjälp.
Provtagningskärl, vacutainerhylsa och butterfly-nål för blododling.
Vacutainerrör med hållare och adapter för blodprovstagning för serologisk diagnostik. 

Provtagning

1)  Dermatofyter

Hud och naglar tvättas med 70% sprit före provtagning. Ett par knivsuddar skrapas med skarp slev, objektglas eller skalpell utan att orsaka blödning. Provet förs över i ett tomt, sterilt glasrör.

Hud

Skrapa från kanten av hudförändringen. Läs mer Läs mer här.

Naglar

Skrapa djupt från partier där misstänkta förändringar finns, från nagelplattan och under nageln. Läs mer Läs mer här.

Hår

Angripna hår rycks ut med pincett så att roten följer med. Yttre delen av strået klipps av så att 1-2 cm finns kvar från roten och nedåt. Denna del skickas för analys.

Hårbotten       

Skrapas med skalpell i kanten av angripet område.

2)  Jästsvamp och mögelinfektioner

Slemhinnor och vätskande hudförändringar

Använd samma provtagningsset som för bakterieodling.
Blod

Stor volym rekommenderas, helst 20-30 mL fördelat på 2-3 aeroba blododlingsflaskor (se under provtagninsanvisning Blododling).

Urin, faeces, sputum, bronksekret och -lavage m.m.

Provet förs över till sterilt rör eller burk, ej formalin!
Vävnad inklusive hudbiopsi

Vävnadsprov från biopsi läggs i sterilt rör med några droppar sterilt vatten eller koksaltlösning, ej formalin!

Likvor

Minst 2 mL behövs.

Benmärg

Ungefär 3-5 mL benmärg placeras i sterilt rör med 0,5 mL Heparin (1:1000).


3) Pneumocystis jiroveci (tidigare P. carinii)

Se under provtagningsanvisning Pneumocystis jiroveci.

Antigenpåvisning

Dessa komplementära undersökningar används för att påvisa djup svampinfektion.

1) Antigenpåvisning

Helblod minst 3-5 mL i sterilt rör utan tillsats.
För Cryptococcus även 2 mL likvor (bronksköljvätska, urin) i sterilt rör.
För Aspergillus 2 mL BAL eller likvor i sterilt rör.

Antigenpåvisning utförs vid Sahlgrenska för:

  • Svampantigen (Beta-glukan)
  • Aspergillus
  • Cryptococcus neoformans

2) Antikroppspåvisning

Helblod minst 2 mL i sterilt rör utan tillsats. Vid Karolinska laboratoriet utförs dessutom antikroppspåvisning för Histoplasma, Blastomyces, Coccidioides, Paracocciodioides, Sporotrix, Actinomyces, zygomyceter och Nocardia. Telefon: 08-517 724 64.

Provtransport

Rör med provmaterial skall förvaras i kyl i väntan på och under transport till laboratoriet.

Remiss

Bakteriologiska laboratoriets remiss.

Handläggning och bedömning av undersökningen avgörs av remissinformationen.
Det är nödvändigt att begära svampodling för att den skall utföras.
Särskilt viktigt är uppgifter om:

Patientens sjukdom

Både grundsjukdom och aktuell infektion. Immunsuppression.

Medicinering

Immundämpande medicinering (cytostatika, steroider), antibiotika.

Utlandsvistelse

Ange var och när, av intresse vid invasiva mykoser och hudinfektioner.

Djurkontakt

Främst vid hudinfektioner

Bedömning och svarsrutiner

Odlingstid och bedömning 

Avgörs av lämnad information.

Negativt odlingssvar 

Lämnas vanligen inom 7-10 dagar.

Vid växt av svamp 

Lämnas ofta ett preliminärt svar så snart växt framkommit. Tid till definitivt svar varierar.

Resistensbestämning av jästsvamp

Utförs där det anses kliniskt motiverat.
Candida albicans är primärt känslig för flukonazol och amfotericin B. Rutinmässig resistensbestämning mot dessa medel behövs därför inte. Resistensbestämning är befogad om behandlingen är långdragen eller vid behandlingssvikt. Detta bör anges på remissen.
Candida glabrata har naturligt nedsatt känslighet för flukonazol.
Candida krusei är naturligt resistent mot flukonazol.

Svampantigen (Beta-glukan) och Aspergillusantigen

Mycket känsliga. Åtminstone två åtskilda provtagningar är nödvändiga för tolkning av positivt fynd.

Cryptococcusantigen

Känslig. Falskt positivt fynd har förekommit.

 

 

uiqt|wBo}vqtti5{ivljmzoH%vozmoqwv5{mo}vqtti5{ivljmzoH%vozmoqwv5{muiqt|wBkpzq{|qvi5%wmtqvlmz4wt{{wvH%vozmoqwv5{mkpzq{|qvi5%wmtqvlmz4wt{{wvH%vozmoqwv5{m