Allmänt
Mikroskopiska svampar och svampsporer finns överallt i vår omgivning. Det finns över 100.000 svamparter. Ett fåtal svamparter kan orsaka sjukdom hos människor.
Jästsvampar tillhör mag-tarmkanalens normalflora hos människan. För att bli sjuk av svamp krävs ofta att man har nedsatt immunförsvar, antingen lokalt eller generellt. Ytliga svampinfektioner orsakas i allmänhet av jästsvamp tillhörande Candida-gruppen, eller dermatofyter (trådsvampar) tillhörande Trichophyton, Epidermophyton och Microsporum-grupperna.
Djupa svampinfektioner ses för det mesta hos immunologiskt försvagade personer. Dessa kan orsakas av jästsvampar som t.ex. Candida och Cryptococcus, eller mögelsvampar som Aspergillus. Vissa invasiva svampinfektioner förekommer som importfall från tropiska eller subtropiska områden, t.ex. infektioner orsakade av Blastomyces, Coccidiodes, Paracoccidiodes, Histoplasma eller Sporotrix. Misstanke om infektion med någon av dessa svampar måste anges på remissen. De kräver alla förlängd odlingstid och i vissa fall även speciell säkerhetshantering på laboratoriet.
Observera! I många fall växer snabbväxande svamp på vanliga bakterieodlingsmedieer, men för att få tillräckligt känslig undersökning och bedömning krävs att när man misstänker svampinfektion också skickar prov (och remiss) för svampodling. Det enda undantaget är blododling, där samma odlingsflaskor används som för bakterieodling. Svamp växer enbart i aeroba blododlingsflaskor.
Provmaterial
Odling: Hud, hår, naglar, blod, likvor, urin, faeces, bronksekret, vävnad m.m.
Antigenpåvisning: Blod minst 3-5 mL i rör utan tillsats, för Cryptococcus även likvor, minst 2 mL.
Analysprincip
Svamp påvisas med direktmikroskopi, odling och vid djupare infektioner med antigensundersökningar.
På hud och hår kan direktmikroskopi vara mer känslig än odling. Direktmikroskopi kan inte utföras från pinnprov.
På naglar utförs Dermatofyt-PCR för påvisning av dematofyter och Trichophyton rubrum.
Provtagningsmaterial
Sterilt rör, provtagningsset för pinnprov. Objektglas, skarp slev, skalpell kan vara till hjälp.
Provtagningskärl, vacutainerhylsa och butterfly-nål för blododling.
Vacutainerrör med hållare och adapter för blodprovstagning för serologisk diagnostik.
Provtagning
1) Dermatofyter
Hud och naglar tvättas med 70% sprit före provtagning. Ett par knivsuddar skrapas med skarp slev, objektglas eller skalpell utan att orsaka blödning. Provet förs över i ett tomt, sterilt glasrör.
| Hud |
Skrapa från kanten av hudförändringen. Läs mer Läs mer här.
|
| Naglar |
Skrapa djupt från partier där misstänkta förändringar finns, från nagelplattan och under nageln. Läs mer Läs mer här.
|
| Hår |
Angripna hår rycks ut med pincett så att roten följer med. Yttre delen av strået klipps av så att 1-2 cm finns kvar från roten och nedåt. Denna del skickas för analys.
|
| Hårbotten |
Skrapas med skalpell i kanten av angripet område.
|
2) Jästsvamp och mögelinfektioner
|
Slemhinnor och vätskande hudförändringar
|
Använd samma provtagningsset som för bakterieodling. |
| Blod |
Stor volym rekommenderas, helst 20-30 mL fördelat på 2-3 aeroba blododlingsflaskor (se under provtagninsanvisning Blododling).
|
|
Urin, faeces, sputum, bronksekret och -lavage m.m.
|
Provet förs över till sterilt rör eller burk, ej formalin! |
| Vävnad inklusive hudbiopsi |
Vävnadsprov från biopsi läggs i sterilt rör med några droppar sterilt vatten eller koksaltlösning, ej formalin!
|
| Likvor |
Minst 2 mL behövs.
|
| Benmärg |
Ungefär 3-5 mL benmärg placeras i sterilt rör med 0,5 mL Heparin (1:1000).
|
3) Pneumocystis jiroveci (tidigare P. carinii)
Se under provtagningsanvisning Pneumocystis jiroveci.
Antigenpåvisning
Dessa komplementära undersökningar används för att påvisa djup svampinfektion.
1) Antigenpåvisning
Helblod minst 3-5 mL i sterilt rör utan tillsats.
För Cryptococcus även 2 mL likvor (bronksköljvätska, urin) i sterilt rör.
För Aspergillus 2 mL BAL eller likvor i sterilt rör.
Antigenpåvisning utförs vid Sahlgrenska för:
- Svampantigen (Beta-glukan)
- Aspergillus
- Cryptococcus neoformans
2) Antikroppspåvisning
Helblod minst 2 mL i sterilt rör utan tillsats. Vid Karolinska laboratoriet utförs dessutom antikroppspåvisning för Histoplasma, Blastomyces, Coccidioides, Paracocciodioides, Sporotrix, Actinomyces, zygomyceter och Nocardia. Telefon: 08-517 724 64.
Provtransport
Rör med provmaterial skall förvaras i kyl i väntan på och under transport till laboratoriet.
Remiss
Bakteriologiska laboratoriets remiss.
Handläggning och bedömning av undersökningen avgörs av remissinformationen.
Det är nödvändigt att begära svampodling för att den skall utföras.
Särskilt viktigt är uppgifter om:
| Patientens sjukdom |
Både grundsjukdom och aktuell infektion. Immunsuppression.
|
| Medicinering |
Immundämpande medicinering (cytostatika, steroider), antibiotika.
|
| Utlandsvistelse |
Ange var och när, av intresse vid invasiva mykoser och hudinfektioner.
|
| Djurkontakt |
Främst vid hudinfektioner
|
Bedömning och svarsrutiner
| Odlingstid och bedömning |
Avgörs av lämnad information.
|
| Negativt odlingssvar |
Lämnas vanligen inom 7-10 dagar.
|
| Vid växt av svamp |
Lämnas ofta ett preliminärt svar så snart växt framkommit. Tid till definitivt svar varierar.
|
| Resistensbestämning av jästsvamp |
Utförs där det anses kliniskt motiverat. Candida albicans är primärt känslig för flukonazol och amfotericin B. Rutinmässig resistensbestämning mot dessa medel behövs därför inte. Resistensbestämning är befogad om behandlingen är långdragen eller vid behandlingssvikt. Detta bör anges på remissen. Candida glabrata har naturligt nedsatt känslighet för flukonazol. Candida krusei är naturligt resistent mot flukonazol.
|
| Svampantigen (Beta-glukan) och Aspergillusantigen |
Mycket känsliga. Åtminstone två åtskilda provtagningar är nödvändiga för tolkning av positivt fynd.
|
| Cryptococcusantigen |
Känslig. Falskt positivt fynd har förekommit.
|